Först en efterlysning. Om den Gösta Wallin som satt in slantar på mitt plusgirokonto läser det här, ta kontakt med mig. Jag behöver din adress för att kunna skicka dig ”Priset”, som i nästa vecka kommer från tryckeriet.

***

I det förra blogginlägget skrev Håkan Karlberg om Riksrevisionens konstaterande, att under perioden 2004 – 2015 har varken den borgerliga eller den rödgröna regeringen låtit göra konsekvensbeskrivningar för de 26 migrationspolitiska propositioner, som nu sänker det svenska välfärdssamhället. Något större avtryck fick Riksrevisionens granskning inte i den offentliga debatten. För mig var det ingen större överraskning, eftersom jag redan kände till både utredningsväsendets förfall och mediernas ointresse.

Utredningsväsendet föddes redan under stormaktstiden och utvecklades under 1900-talets första hälft till föredömligt parlamentariska tillsatta och i relevant forskning väl förankrade utredningar. Därmed lade grunden till folkhemspolitikens rationalitet, pragmatism och konsensus. Det blev möjligt att genomföra stora politiska reformer utan starka motsättningar och politiskt kaos.

Förfallet och dagens politiserade utredningar började i mitten av 1990-talet och kröntes 2004 med att Mona Sahlin, denna katastrofalt inkompetenta politiker, sparkade statsvetaren Anders Westholm som ledare av den integrationspolitiska maktutredningen. Istället tillsatte hon revoltörerna och agendaforskarna Paulina de los Reyes och Masoud Kamali. Åtta skandinaviska forskare protesterade på DN Debatt:

Den politisering av forskning som Mona Sahlins beslut innebär är mycket oroande och kan komma att skada trovärdigheten för både IMER-och etnicitetsforskningen samt för svenskt utredningsväsende under lång tid framöver.

Det var precis det som skedde, trovärdigheten skadades. Samma år, 2004, gjorde Riksrevisionen en uppföljning av sin egen kritiska rapport från 1997 om utredningsväsendet. 2013 en ny uppföljning, som återigen visade på hur utredningsväsendet förföll. Politisering och otillräckligt underbyggda slutsatser, dålig kontakt med forskningen och bristande överensstämmelse mellan uppdragens omfattning och avsatt tid. Dessutom: konsekvensanalyserna lös också här i hög utsträckning med sin frånvaro.

Hos mig föder det politiska förfallet en känsla av vanmakt. Varför har vi nu för tiden så praktfullt inkompetenta politiker, både till höger och vänster? Har det något med den demokratiska proceduren att göra? Den verkar ju resultera i att rena idioter (förlåt att jag tar i, men det är befogat) hamnar vid makten. Den uppfattningen förstärks när jag på Swebbteve lyssnar till en intervju med Roger Mogert, dåvarande stadsbyggnadsborgarrådet i Stockholm. Ett smakprov på frågor och svar nedan.

RM: Alltså, bostadssituationen är ju svår i Stockholm

Så när kan dom (ungdomar) få en rimlig kötid hos bostadsförmedlingen?

Jag tror, med det vi planerar nu, så kommer vi ha en rimlig kötid, om jag ska vara ärlig, om två, tre, kanske fyra år så kommer kötiderna vara nere på kanske ett till två år i Stockholms ytterstad, inte i Stockholms innerstad.

Finns den kalkylen någonstans, så att andra kan ta del av den informationen?

Nej, alltså det är min analys av det som ligger i … Det som … Det går att ta del av det som ligger i pipelinen, det som är på väg att byggas. Men hur det påverkar bostadsköerna, det är ju bara en uppskattning.

Men du har en uppskattning som du kan dela med dig av?

Ja, det gjorde jag just, det är min uppskattning.

Kan man få se underlaget på den också?

Nej, det är min uppskattning på, utifrån vad som hände när vi byggde ungefär motsvarande 02 till 06. Då gav det den effekten, så det är absolut ingen garanti att det händer, utan det är min uppskattning.

Har du då tagit med alla dom flyktingar som kommer hit och alla anhöriga som kommer till dom också?

Då tar man med både flyktingar, både den inflyttning som vi har inom Stockholm, som är ganska stor, och antalet nyfödda i Stockholm, det vill säga vi har en ganska kraftig befolkningsökning. Ja, självklart!

Varför kan inte den uträkningen vara publik?

Men det är ingen uträkning, utan det är en uppskattning och det är en uppskattning som jag gör på att jag var med när vi byggde 02 till 06, när vi byggde inte riktigt lika mycket och på lika lång tid. Så det är bara en uppskattning, den kan vara felaktig, det kan ge andra effekter men det är en uppskattning baserat på, ja, men, bara på min erfarenhet

Varför gör ni ingen uträkning?

Därför att det är jättesvårt att räkna, därför att … jag har pratat med bostadsförmedlingen om det och bett dom göra en uträkning, de säger i princip så här att man kan inte göra en sådan här uträkning

De kan inte göra det, det förstår jag ju, för de har kanske inte koll på hur många flyktingar som kommer hit och hur många barn som föds och så, men ni som sitter och fattar beslut om dom här frågorna måste väl göra uträkningar på hur stora behoven kommer att vara?

Ja, fast det är väldigt svårt att göra en uträkning på hur bostadsförmedlingens köer påverkas

Det går inte?

Jag tror att det är svårt att göra på en stark grund men jag kan göra en ganska bra uppskattning.

Jag tar mig för pannan! Ska det vara så omöjligt att skaka fram politiska ledare som

• ser som sin skyldighet att låta politiska beslut följas upp av konsekvensutredningar?
• låter experter göra prognoser för framtida behov?
• sätter landets och folkets intressen framför den egna karriären?
• prioriterar nationella intressen framför humanitära stormaktsdrömmar?
• Förstår att de egna invånarna har företrädesrätt framför invandrare?
• stenhårt jagar bidragsfuskare och välfärdsexploatörer?
• vet att ett fungerande rättsväsende och en stark försvarsmakt är prioriterade politiska angelägenheter?
• begriper att det är deras ansvar att lämna över ett välskött land till nästa generation?
• tar utredningsväsendet och forskningen till hjälp för att styra politiken?
• lyssnar till och respekterar sina politiska motståndare, i synnerhet de folkligt förankrade politiker, som de nu ägnar sig åt att skända?

Och ni journalister, ni som brukar skryta med att vara folkets företrädare, ni med ert självpåtagna ansvar för att kopplingen mellan makthavare och folk fungerar, ni verkar mest intresserade av att föra fram er egen vänsterpolitiska agenda och att kritikerna ska hålla käften. Förstår ni verkligen inte att ni genom att vägra kritiker tillträde till den offentliga scenen, genom att smäda oss som hederligt beskriver vad som händer, banar vägen för ett totalitärt Sverige – det fattiga och farliga land som blir kvar när välfärden är förbrukad och skatterna fortfarande är världsledande? Jag vet hur ni fungerar bakom ert skrymteri! Blodsmaken finns kvar i munnen och min kropp minns många sömnlösa nattimmar. Ett färskt exempel ur ett mail från en av mina vänner:

Jag hörde på radion förra lördagen på ”Lördagsintervjun”. Där var finansmarknadsminister Per Bolund (MP) intervjuad. Sedan fortsatte programmet och handlade om politiska vildar i riksdagen. Bland annat en kvinnlig före detta SD-ledamot, som ”bjudit in etnologiprofessorn KA Arnstberg till riksdagen. Arnstberg som är rädd för att den vita rasen skall dö ut”, (och sedan sa de något mer hårresande om Dej som jag glömt, men tror det var något om judar… Stööön. Hör det på länken nedan.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/980338?programid=3071
Om Du inte redan hört det , så måste Du göra det. Och jag tycker Du skulle agera mot ”opolitiska SRT”. Detta är ju hårresande!!!

Eftersom en annan av mina vänner är jurist och tillhör de vassaste i Sverige på sådana här frågor, mailade jag honom och frågade om jag skulle behöva tåla den här typen av lögnaktiga skändningar. Han svarade:

Svar ja! Att vi skulle ha ett skydd mot publicitetsskador är en myt. I synnerhet saknas skydd mot lögner m.m. för personer som själva sökt sig ut på den offentliga scenen. Bara personer med mycket pengar, tex. Björn Borg och Mikael Persbrandt kan våga sig på en process, eftersom kostnaden att processa är hög och förloraren betalar segrarens ombudskostnader, som ofta hamnar på miljonbelopp.
En anmälan till Granskningsnämnden för radio och tv (GRN) är i princip lika utsiktslös för personer i din ställning. ”Vinner” SR kommer de att publicera utslaget som bevis på att de hade rätt och att du ”är rädd att vita rasen ska dö ut”. Risk finns att ditt försök till upprättelse ger dig ännu mer stryk.

Och vad är svenskarna för naivt och korkat folk, som inte bara vägrar förstå vad som händer utan accepterar och till och med applåderar det pågående förfallet? Kanske är det så att de flesta svenskar tycker att det här bara är torr byråkrati, inget som vanligt folk behöver bry sig om? Varken Dagens Nyheter eller SVT har ju slagit larm. Inte är det just någon som bråkar i Riksdagen heller.

Vi som hoppar över identitetspolitiken och har verkligheten i fokus, vi som förstår att den varken låter sig dompteras av vackra ord eller goda tankar, vi ser hjälplösa på hur det går åt helvete. Som en verklighetsförankrad jurist i statens tjänst skriver i ett mail till mig:

Polisens haveri är betydligt större än vad vi kan föreställa oss. Min chef, som förmodligen har betydligt bättre helikopterperspektiv angav detta när vi träffade honom. Det finns inget som talar för att det inom överskådlig tid ska gå att rätta till. I våra storstäder och även större städer typ Uppsala, Linköping, Örebro mm kommer man inte att kunna göra något åt detta utan det är något vi bara kommer att få leva med. Ett annat problem man ser är att våra politiker verkar totalt handlingsförlamade. Man kan inte ens stå fast vid beslut man nyligt träffat utan vid minsta storm faller man till föga och backar. Exemplen är otaliga. Naturligtvis begriper alla att vårt välfärdssystem är på väg att krackelera och utvecklingen fortsätter. Man försöker bromsa kostnader för assistans, sjukersättningar med mera och detta leder till folkstormar. Naturligtvis drabbas människor som inte borde göra detta. Vid minsta protest återgår man till ursprungligt läge. Idag angavs att det i Sverige finns 50 000 illegala invandrare. Att tro att vi ska kunna hantera dessa och få dem att återvända är bara fantasier. Se bara på de marockanska gatubarnen i Stockholm. Där har inte ett dugg hänt. Dessa kan med stöd av barnkonventionen leva på brott utan att polisen ens kan gripa dem. Sverige har sedan urminnes tider varit förskonade från dylika fenomen i vart fall i en omfattning som är långt ifrån vad som förekommer i många delar av världen. Detta kommer att bli ett alltmer reguljärt inslag i samhället allt efter att utvecklingen tilltar. Man kan stega på inom område efter område och se en utveckling som bara går åt ett håll. Ohyggligt tragiskt för ett land som en gång varit välfungerande och där befolkningen har haft ganska gemensamma värderingar och varit oerhört homogen. Vi raserar något vi aldrig kommer att återfå!!

Jag kan undra hur de tjänstemän som genomförde granskningen på Riksrevisionen känner det. Nog kan väl någon av de ansvariga ta bladet från munnen och berättade om reaktionerna bland myndighetens tjänstemän? I så fall, välkommen till bloggen! Skriv öppet och hederligt om din reaktion, och underteckna med eget namn, för så ska man naturligtvis kunna göra i ett demokratiskt, öppet och mångfaldsbejakande land som Sverige. Ett land som har anledning att vara stolt över sitt utredningsväsende!

Inte? Varför inte?
Vaddå harakiri?
Vad är det som är främlingsfientligt?
Dödskyss?
Förlora jobbet?
Feminister som kallar dig nazist?
Närstående som vänder dig ryggen?

Den 85-årige gävlebon Olle Ljungbeck skriver förtvivlat i ett mail att det inte räcker med att skriva artiklar och böcker. Han vill göra något mer, annars blir det ingen förändring. ”Kan inte Du och dina vänner som tycker som vi dra igång något? Jag ställer gärna upp. Avfärda inte mina synpunkter som orealiserbara. Jag tror att vi kan få många med oss.”

Det är det ena alternativet. Uj vilka massa fula epitet det skulle utlösa! Jag funderar mera på det andra alternativet, att lägga ner kritiken och lämna Sverige. Ännu är jag inte där, men det börjar kännas som att jag har fått nog. Den amerikanske journalisten Tim Pool prickade helt rätt när han efter ett besök i våras sa ”I am sorry Sweden, but I find you creepy”.

Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.