Nostradamus_i_norr har hittat en insändare som är skriven i slutet av 2013 av en matematiklärare i en Stockholmsförort. Nu skriver vi 2018 och samma kaos har nu brett ut sig till avsevärt fler skolor.

”Det finns ett ordspråk som heter “Elefanten i rummet”. Det stämmer väl in på krisen i den svenska skolan. Någonting man ser men inte vill låtsas om. Jag som skriver har arbetat 15 år som lärare inom matematik/NO årskurs 7-9. För att inte bryta min tystnadsplikt skriver jag anonymt. Jag har arbetat på samma ställe dessa 15 år utanför Stockholm, i ett ganska så mångetniskt område.

När jag som nyutbildad lärare kom ut i yrkeslivet 1998 var det till en idyll jag kom. Det var precis så roligt att vara lärare som jag trodde det skulle vara. Självklart var inte alla elever jätteintresserade av matematik. Men en stor majoritet gjorde sitt bästa och det var lugnt i klassrummet. Det här kunde jag jobba med till pensionen var känslan jag hade på den tiden. Men tiden kom detta att ändras. Nya grupper av elever kom in i skolan och med ens förändrades tillvaron både för oss lärare och för eleverna. Och detta samtidigt som nedskärningar på personal gjordes.

Jag avskyr att peka ut grupper eftersom jag vet att det mycket sällan är så att en grupp är skyldig till allt dåligt. Men för att åtminstone försöka vara nära verkligheten måste man ibland punktmarkera grupper som  oftast ställer till  problem. Till vår skola kom en stor del pojkar med ursprung i framförallt Somalia och Irak. Det här var killar som redan från början ansåg sig stå över alla andra. Framförallt över etniska svenskar men även andra invandrargrupper drabbades av deras framfart.

Det spred sig en otrygghet på skolan. Från att varit en skola fri från våld blev misshandel och hot om misshandel ytterst vanliga. I klassen jag undervisade i var det 30 elever. Fem av dessa förstörde för en hel klass. Och som lärare kände jag mig alltmer handlingsförlamad. Jag såg hur tidigare frejdiga och kunskapstörstiga elever skrumpnade ihop som vissnade blommor och satt tysta lektionerna igenom. Lektionerna togs över av “gänget”.

Min tid gick mer åt till att vara nån form av vakt än att undervisa i matematik. När jag kom hem efter en arbetsdag ringde det i öronen efter timmar i gap och skrik. Mina ambitioner att alltid kommentera elevernas provresultat individuellt försvann. Jag rättade prov som en robot. R stod för rätt och en bock för fel. Energin att lägga ner mer tid på eleverna var som bortblåst.

Jag blev helt enkelt en dålig lärare. Skolan blev en farlig miljö att vistas i.

När jag slog näven i bordet inne hos rektorn blev jag bemött med floskler såsom “vi arbetar aktivt för att ha en skola öppen för alla … allas lika värde … vi känner till problemen men … vi måste vara öppna och toleranta”. Ja, ni känner väl till flosklerna. Ingen vågade ta tag i problemet.

Problemet var att dessa killar som ställde till problem i samtliga fall var starkt fundamentalistiska i sin muslimska tro, de var också “krigsskadade” enligt skolans kurator. Hemskt såklart. Men att svensk skola skulle kunna klara av att ta hand om krigsskadade ungdomar med våldsproblematik var det ingen som tordes att ifrågasätta. Istället fick skolan förfalla och gängen fick ta över. Någonstans i bakgrunden mumlade rektorn någonting om “allas lika värde”.

Jag har sett och hört så mycket hemskt under min tid som lärare att det skulle räcka till en bok. Elever har fått stenar kastade i huvudet. Elever har blivit rånade och rispade med kniv i ansiktet på rasten. Dödshot, sexuella trakasserier. You name it.

Jag minns Pelle som sparkades blodig när han vägrade lämna ifrån sin mobil till gänget. Jag minns de blonda tjejerna som dagligen kallades för hora. Och om du kallar en flicka för “hora” 5 dagar i veckan bli då inte förvånad om hon till slut gör allt för att bete sig så som hon tror en “hora” ska bete sig.

Jag minns Samira, en kristen tjej från Libanon som skulle bli läkare. Lågan i hennes ögon falnade den dagen gänget doppade henne i en toalett full med avföring och urin. Hennes brott: Hon bar ett kors.

Jag minns Yasmina, en muslimsk jätteduktig tjej med hijab. Lågan i hennes ögon falnade den dagen gänget slet av hennes hijab, spottade på henne och kallade henne hora. Hennes brott: Hon bodde med en ensamstående mamma. Det var tydligen icke förenligt med fundementalistisk syn på islam. Vill här påpeka att jag under 15 år i skolans värld ALDRIG har sett någon bete sig illa mot  tjejer i hijab förutom muslimska killar. Det kan vara nåt att tänka på.

En dag stod jag inte ut längre. Jag sade upp mig utan att ha något annat jobb att gå till. Jag svek mina elever. Tog den feges väg bort från skolan. Jag certifierade mig på två produkter från ett stort IT-företag i Seattle och 3 månader senare hade jag ett fast arbete inom IT-branschen. Samt en lön på 10 000 kronor mer i månaden.

Jag hade lyxen att kunna fly från skolan. När jag tänker på alla de elever som inte kan fly gör det ont i hjärtat. Alla dessa falnade lågor och spruckna drömmar. Alla dessa rektorer ute i landet som rabblar floskler på löpande band samtidigt som elever knivhuggs av “krigsskadade”.

För några år sedan var jag en av de lärare som förnöjt applåderade då en föreläsare från Expo beskrev SD som ett hot mot demokratin. Verklighetens bistra skola har dock lärt mig vad som verkligen är ett hot mot demokratin. Det är alla dessa unga män som anser att en kvinna bör stenas ihjäl om hon varit otrogen, som anser att det är inte konstigt att döda ett annat barn vid ett bråk, som hatar människor av annan tro, som är kapabla att mörda sina egna systrar om “hedern” skadas. Dessa tror vi på fullt allvar kan integreras med barn som från småbarnsåldern lärt sig vara snälla.

När jag idag läser alla upprörda och spelat förvånade känslor över Pisa-rapporten så vet jag exakt vad som är fel med svensk skola. Det gör “experterna” också. Alla ser elefanten i rummet.

Att i runda slängar 10% av befolkningen nu säger sig vilja rösta på SD är inget hot mot någon demokrati. Det är snarare ett demokratiskt uttryck och hösten 2014 gör jag min röst hörd.

Det där med att SD skulle ha en tvivelaktig bakgrund ger jag inte ett ruttet öre för. Det är nutid som räknas och ska man börja prata bakgrund är ju Socialdemokraterna intressanta som envist hängde fast vid att handikappade ska steriliseras fram till början av 70-talet. Eller Aftonbladet, den gamla nassetidningen under Andra världskriget.

F.d. mattelärare (PS. Alla elevers namn i texten är fingerade.)”

På Välja Skola finns intressant statistik för samtliga grund- och gymnasiseskolor, där olika slags resultat redovisas. I synnerhet denna redovisar det bottenträsk av skolor som 7-klöverns politiker har skapat, där andelen elever som inte har uppnått kunskapskraven i alla ämnen i åk 9. Fundera sedan över i vilka områden som majoriteten av dessa skolor är belägna, där mindre än 50 procent av eleverna har godkänt i alla ämnen och vilken kategori av elever som kan tänkas befolka dessa skolor.

Mer statistik hos Skolverket.