lördag 2 januari 2010

Ölvestad: "Man är stolt, man är rörd, man är tagen"



(Jimmie Ölvestad har klackens sång... Foto Marie Hallman)

Det har gått tungt för Djurgården mot Färjestad den här säsongen – fram till idag, lördag.


Så här såg raden ut inför matchen:

Förlust 1-2 borta, förlust 0-1 hemma och förlust 2-4 borta.


Det var Henrik Karlsson som stod i Färjestadsmålet när Karlstadlaget senast var på Hovet och vann. Han stod den här dagen med och efter första perioden där Djurgården hade mycket spelövertag men ändå fick åka till pausvila med ett baklängesmål på resultattavlan kändes det som om det var en repris på gång.


Men 29 galna sekunder i slutet av andra, där DIF spelade rejält risigt emellanåt, ändrade allt. Kristofer Ottosson gjorde 1-1 efter 18.39. När matchuret stod på 19.08 satte Andreas Engqvist 2-1, båda målen med en man mer på banan.


Jesper Mattson utjämnade, lite snöpligt, till 2-2 med bara 3.11 kvar till full tid.


I förlängningen lade Mika Hannula en fin pass bakåt till Jimmie Ölvestad som klippte till och gav Djurgården första segern mot Färjestad den här säsongen.

Jimmie tackade fansen länge och väl och när han blev intervjuad precis utanför isen sjöng klacken hans namn om och om igen.



( "Åh Jimmie, jimmie" sjöng klacken, Ölvestad tackade med applåd. Foto: Hamid Shokatyan/järnkaminerna.se)



Så här säger publikfavoriten om...


... att Djurgården äntligen slog Färjestad:

– Ja, men det blev i den matchen där vi inte skulle ha vunnit, ha, ha. I den i dag var det mest ställningskrig, med både djupa dalar och höga berg för båda lagen, det var en kamp.


... det avgörande målet i sudden:

– Vi sa att vi skulle försöka hålla i pucken, få till ett anfall med fart och lite fläkt, sedan får jag en bra passning av Mika som gör det lätt för mig, jag får ett bra läge och tänker väl bara att jag ska försöka dräpa den, sedan sätter jag de i krysset.


... det stora publikstödet som lite tog andan ur några av spelarna:

– Visst var man lite tagen av stundens allvar, man vill ju bjuda tillbaka när de står där och sjunger och då kan det knyta sig...



("Jimpa" med vännen (och Färjestadsbacken Sanny Lindströms pappa) Björne Lindström. Foto Marie Hallman)


Gjorde det det tycker du?

– Nja, vi började bra första tio, sedan tappade vi fart i takt med att Färjestad kom in i det, det var väl ingen genuin insats sett över 60 minuter. Men man blir ju framför allt glad av att se det här. Det har alltid varit mycket folk här i höst men det här känns ändå makalöst. Det är obeskrivligt.


... hur det känns att få spela en sån här dag och dessutom höra klacken sjunga och sjunga och sjunga hans namn:

– Man är stolt, man är rörd, man blir lite tagen och man blir väldigt väldigt glad. Det har alltid varit mycket kärlek mellan mig och fansen. Och som jag sa så har det varit mycket folk hela året men det är ändå lite extra såna här matcher.



(Tim Eriksson och Mika Hannula närmast kameran, Nicklas Danielsson och Gustaf Wesslau bakom, jublar i kapp med fansen. Foto Hamid Shokatyan/järnkaminerna.se)


3 kommentarer:

Danne sa...

Hallman levererar som vanligt:). Galet kul igår, fast halsen är inte i så bra form idag.

Härliga Djurgårn

//Danne

Bosse sa...

Dif tillbaka i blå dräkter. Ger inte de röda någon tur längre?

Marie Hallman sa...

Danne: Tack :) Ja det var skönt drag! Verkligen!
Krya på halsen till senare i veckan då :)

Bosse: Ja just jävlar, det tänkte jag inte ens på. men Färjestad var enda laget de förlorat hemma mot i de röda så det kanske hängde ihop med det? Eller så har de bara bytt tillbaka ;)