Dags igen för lite små inspel om och från skovärlden. Idag om de evolutionära utvecklingsbekymmer våra fötter har, om tyska garverier, om tveksam marknadsföring från flera RTW-tillverkare, och om det faktum att John Lobb Ltd. inte är en del av nyrenässansen inom kvalitetsskomarknaden.

 

Människans problemfötter

Behandling av hälsporre. Bild: Iklinik

Behandling av hälsporre. Bild: Iklinik

 

Väldigt många människor har stora eller små problem med sina fötter, antingen tillfälliga eller i värsta fall permanenta. Det handlar om hammartå, hälsporre, liktornar, hallux valgus, fotsvamp, plattfot, hålfotsproblem och så vidare. En del av de kan orsakas eller förvärras av dåliga skor i någon form, för trånga, för dåligt stöd med mera. Men i grund och botten beror många av problemen på evolutionen.
Människokroppen har helt enkelt fortfarande inte hunnit anpassa sig efter att gå upprätt, trots att vi haft mellan fem och sju miljoner på oss, sedan våra förfäder började gå på två ben. Men den enorma belastning som det innebär att hela kroppstyngden vilar på bara två kroppsdelar är uppenbarligen en svår nöt att knäcka. Det finns andra exempel på mänskliga problem som beror på att vi går upprätta, exempelvis hemorrojder och de problem många kvinnor brottas med när de ska föda barn.

 

 

Falsk marknadsföring från RTW-jättarna

RTW-tillverkarna lyfter gärna fram den Goodyear-randsydda tekniken som överlägsen. Bild: Grenson

RTW-tillverkarna lyfter gärna fram den Goodyear-randsydda tekniken som överlägsen. Bild: Grenson

 

Goodyear-randsydda skor vs handrandsydda skor, och skillnaderna teknikerna innebär och hur de påverkar kvaliteten, är en ständigt pågående diskussion. Att det är ett faktum att handrandsytt är den bästa tekniken för att sätta ihop en sko är det dock inget tvivel om enligt i princip alla. Det kan man dock inte tro om man läser den marknadsföring som flera stora RTW-tillverkare har. Användaren Money Well Spent på Styleforum läste igenom flera märkens hemsidor och sammanfattade följande:

Alden:  ”The Goodyear-welt construction is far superior to any other shoemaking method…”

Allen Edmonds:  ”…the durability of a Goodyear-welted shoe is unmatched…”

Crockett and Jones:  Skriver att utvecklingen gick framåt när de började använda”the superior construction process that we use today, called Goodyear-welted.”

Grenson:  ”All our shoes are Goodyear-welted….the product lasts longer than any other type of shoes.”

Red Wing:  ”Even today, well over 100 years later, it’s still the sturdiest and most reliable way to finish a shoe or boot.”

Tricker’s:  ”Tricker’s Goodyear-welted shoes have been made in the same traditional way since 1829.”  (vilket är omöjligt då Goodyear-maskinen inte var uppfunnen förrän decennier senare, men formuleringen signalerar att kvaliteten varit intakt sedan starten.)

Rent krasst kan man kalla detta falsk marknadsföring. Spelar det någon roll då kan man fråga sig? Ja, det kan jag absolut tycka. Precis som problematiken med att man kallar Goodyear-randsydda, fabrikstillverkade skor för handgjorda (som jag var inne lite på i förra inlägget här på bloggen) så marknadsför man något som den absolut finaste konstruktionsmetoden, trots att de själva är mycket medvetna om att så inte är fallet. Den är jättebra, men inte bäst. Jag vet själv hur det var för mig, jag trodde verkligen att Goodyear-randsydda skor var det absolut bästa man kunde få tag på när jag började intressera mig för kvalitetsskor för ett antal år sedan. När jag sedan satte mig in mer i ämnet och lärde mig att det egentligen inte var fallet, utan att den ursprungliga konstruktionsmetod som Goodyear-maskinen kopierade, den handrandsydda, var ännu bättre och på flera punkter skiljer sig från maskinversionen, kände jag mig lite lurad.

 

 

Freudenberg och tyska lagarna

En prototyp till Antonio Meccariellos nya Aurum-linje gjord i svart Freudenberg-läder. (Köpguiden till Meccariello kommer att uppdateras med mer info om Aurum-linjen inom kort. Linjen börjar säljas tidigt i maj.) Bild (även översta): Styleforum

En prototyp till Antonio Meccariellos nya Aurum-linje gjord i svart Freudenberg-läder. (Köpguiden till Meccariello här på bloggen kommer att uppdateras med mer info om Aurum-linjen inom kort. Linjen börjar säljas tidigt i maj.) Bild (även översta): Meccariellos Tumblr

 

Freudenberg är förknippat med högkvalitativt, svart kalvläder. Men det som idag går under namnet Freduenberg calf är inte det anrika tyska garveri som lagt grunden för det. För ett antal år sedan la nämligen Freudenberg ner sitt garveri i Tyskland, efter att nya tyska regler för hantering av de biprodukter som bildas vid kromgarvning gjorde det ekonomiskt ohållbart att bedriva ett kromgarveri i landet, och då det länge dragits med dålig lönsamhet. ”Garvningsformeln” köptes dock av polska garveriet Weinheimer, och ett antal personer från Freudenberg flyttade till Polen och var med och byggde upp verksamheten där. Så det kalvläder som idag säljs under namnet Freudenberg är alltså från Weinheimer, och kallas egentligen bara ”Produced in Freudenberg method”, men då skotillverkarna vet att det Freduenberg är etablerat kallas det oftast bara för det. Och fortfarande är kvaliteten riktigt hög.

 

 

J. Rendenbachs sulor svårjobbade

Mycket slittålig sula från J. Rendenbach, men vissa bespokeskomakare är inte förtjusta att arbeta med den. Bild: Claymoor's List

Mycket slittålig sula från J. Rendenbach, men vissa bespokeskomakare är inte förtjusta att arbeta med den. Bild: Claymoor’s List

 

Vi fortsätter på temat tyska garverier. Joh. Rendenbach är världens kanske mest kända tillverkare av sulläder, och gör ekgarvade sulor som är fantastiskt slittåliga. Om det råder det inga diskussioner om. Däremot så är det ganska många bespokeskomakare som inte är förtjusta i att använda deras sulläder, då det ska vara väldigt svårt att jobba med. Många håller istället exempelvis brittiska Bakers ekgarvade sulor betydligt högre när det kommer till hur de är att handskas med under tillverkningsprocessen.

 

 

John Lobb Ltd. och utanförskapet

William Lobb, ättling till företagets grundare och numera VD för John Lobb Ltd.

William Lobb, ättling till företagets grundare och numera VD för John Lobb Ltd.

 

När jag var i New York i höstas fick jag en pratstund med William Lobb, VD för John Lobb Ltd. (det brittiska bespokeskomakeriet som inte ingick när Hermés köpte resten av företaget på 70-talet), som var på besök i stan samtidigt. Vi pratade bland annat om nyrenässansen som kvalitetsskomarknaden genomgår just nu, och om det faktum att John Lobb Ltd. i princip står helt utanför den. De är den typen av firma som har sina gamla trogna kunder, och ungefär i samma takt som de försvinner (läs avlider) tillkommer några nya, ganska ofta söner eller sonsöner till de gamla kunderna. Men den stora krets som växer av kvalitetsskointresserade, mycket tack vare internet, är inga som kommer till John Lobb Ltd. Dels så klart för att de säljer högt prissatta bespoke-skor, men också för att de överhuvudtaget inte är en del av den internet-sfär där många andra bespoke-skomakare tar plats och blir det naturliga valet för de som är nya. Jag frågade William Lobb om de inte funderar på att försöka locka nya kunder bland annat genom de nya kanaler som internet erbjuder, och han sa att de exempelvis nu öppnat en webbshop för accessoarer och tillbehör, ett steg åt det hållet, men exempelvis ett officiellt Instagram-konto lät det som att vi får vänta på.