Östra Ölands fria horisont

Eftersom jag inte sett att den holländske parlamentarikern Gert Wilders påtänkta tal i England finns att läsa på svenska någonstans har jag, till er tjänst, snabböversatt det till svenska. Jag känner det som en tvingande plikt mot det fria ordet och yttrandefriheten, som jag ännu förfogar över, Gud vet hur länge till, att göra talet tillgängligt för alla som vill läsa det.

”Mina damer och herrar, jag vill tacka er oerhört mycket.

Tack för att ni bjudit in mig, tack Lord Pearson och Lady Cox för att ni vill visa Fitna. Medan andra tittar åt annat håll så förefaller det som om ni förstår Englands sanna tradition och förpliktelser, att den engelska flaggan fortfarande står för frihet.

Detta är ingen vanlig plats, inte bara ytterligare en av Englands turistattraktioner. Detta är en helig plats. Detta är alla parlaments moder och jag är mycket ödmjuk nu när jag står här för att tala inför er.

I det engelska parlamentet stod Winston Churchill orubblig och stark och han varnade under hela 30-talet, för de faror som var i antågande. Under största delen av tiden var han helt ensam.

1982 talade president Reagan inför det engelska underhuset och han höll ett tal som få människor då gillade. Reagan uppmanade de västliga demokratierna att avvisa kommunismen och att försvara friheten. Han använde för första gången orden ”ondskans imperium”. Reagans tal står i förklarat ljus i dag i hans strävan att försvara friheten. Jag citerar: Om historien lärt oss någonting så är det att självbedrägeri inför obehagliga fakta, att blunda för dem, är dårskap.

Det som Reagan menade var att ingen kan någonsin rymma från historien; du kan inte undfly farliga ideologier som är ute efter att förstöra dig. Förnekelse av verkligheten är inget val som du har.

Kommunismen är förvisso förvisad till historens skräphög, exakt så som Reagan förutsåg i sitt tal inför underhuset. Reagan fick uppleva att Berlinmuren raserades på samma sätt som Churchill bevittnade segern över nazismen.

I dag står jag inför er för att varna för ett annat stort hot. Det kallas islam. Det uppger sig för att vara en religion men dess yttersta mål är världsliga: Det är en religion som vill dominera världen, den vill bedriva heligt krig, införa sharialagar och göra slut på åtskillnaden mellan kyrka och stat, den vill göra slut på demokratin. Det är inte en religion utan en politisk ideologi. Den kräver din respekt men har ingen respekt för dig.

Det kanske finns en del moderata muslimer, men det finns ingen moderat islam. Islam kommer aldrig att förändras därför att den är för evigt byggd på två fundament, två grundläggande trossatser, som aldrig kommer att ändras eller försvinna. Först har vi Koranen, Allahs egna ord, som skall följas oavsett tid och rum. Och för det andra har vi al-insal al-kamil, den perfekta människan. Muhammed är modellen och hans gärningar skall kopieras av alla muslimer. Och eftersom Muhammed var en krigsherre och en erövrare förstår var och en vad som väntar oss.

Islam betyder underkastelse så av den anledningen behöver det inte råda några oklarheter om vad målet är. Målet är givet. Frågan är bara om det engelska folket med sitt ärorika förflutna längtar efter denna underkastelse.

Vi ser hur Islam sprider sig i västvärlden med otrolig fart och kraft. England har upplevt en stark ökning av antalet muslimer. Under de senaste tio åren har den muslimska andelen vuxit tio gånger snabbare än den övriga befolkningen. Detta har medfört ett enormt tryck på samhället. På grund av de engelska politikerna, som alla har glömt bort Winston Churchill, finns det knappt något motstånd kvar i England. Ni har gett upp, ni har underkastat er.

Tack så hemskt mycket för att ni lät mig komma in i landet. Jag fick ett brev från inrikesministern som vänligen avrådde mig från att komma. Jag skulle hota sammanhållningen i samhället och vara ett hot mot den allmänna säkerheten och ordningen, sades det i brevet.

För ett ögonblick frukltade jag att jag skulle bli vägrad inresa i landet. Men jag var övertygad om att England aldrig skulle offra det fria ordet på grund av skräck för islam.

Storbritannien härskar över haven, rules the waves, men islam kommer aldrig att härska över Storbritannien, så jag var övertygad om att gränskontrollanterna skulle släppa in mig. Och, för övrigt, ni har inbjudit konstigare varelser än jag tidigare. För två år sedan välkomnade underhuset Mahmoud Suliman Ahmed Abu Rideh, som är relaterad med Al Qaida. Han var inbjuden till Westminster av Lord Ahmed, som mötte honom vid Regents Park, där det ligger en moské. Mr Rideh, som misstänks vara en finansiär för terroristgrupper, fick till och med en personlig livvakt under parlamentsbesöket.

Nåväl, om ni släpper in en sådan person så är säkert en vald politiker från ett EU-land också välkommen till England.

Genom att ni låter mig tala visar ni att Churchills ande verkligen är vid liv, och ni bevisar att EU verkligen fungerar; att den fria personliga rörligheten är en av grundpelarna i det europeiska projektet.


Men det finns fortfarande mycket att göra. England förefaller mig vara ett land som styrs av fruktan och rädsla. England är ett land där ni förbjuder julfirande för att ställa in er hos islam. England är ett land där shariadomstolar är en del av det legala systemet. England är ett land där muslimska organisationer kan begära tt högtidlighållandet av förintelsen ställs in. England är ett land där en skolpjäs om Jesu födelse ställs in därför att pjäsen inte passar samman med en muslimsk högtid. England är ett land där man i skolorna tar bort ord som jul och påsk ur kalendern för att inte kränka muslimer. England är ett land där en lärare straffar två elever för att de inte ber till Allah i en religiös skola. England är ett land där kommunanställda tillhålls att inte äta  i lunchmatsalen under dagtid eftersom det är ramadan. England är ett land med ett frekvent Israelhat, Israel, den enda demokratin i Mellersta Östern.

Jag kan inte längre beskriva mig själv som en fri människa. Jag förlorade min frihet för fyra år sedan. Jag måste ha ständig bevakning på grund av dem som föredrar våld istället för debatt. Men för vänsterklubben inom islam är inte detta tillräckligt. De har också startat legala processer mot mig. För tre veckor åtalade jag vid Amsterdam Court of Appeal för filmen Fitna och för mina åsikter om islam. Jag har begått vad George Orwell kallade för ett ”tankebrott”.

Ni har kanske sett mitt namn på filmens medverkandeförteckning, men jag är inte själv ansvarig för filmen. Den har gjorts på uppdrag av mig och för mig; men filmen är i själva verket producerad av islamistiska extremister och av Koranen. Om det förekommer åtalbara hatbrott i Fitna hur skall då domstolen karaktärisera Koranen med allt det tal om våld och hat mot kvinnor och judar som förekommer där?

Winston Churchill jämförde Koranen med Hitlers Mein Kampf. Nåväl, jag gjorde samma sak och det är därför som jag åtalas.

Jag undrar om England har för avsikt att rikta åtal mot Mr Churchill?

Domstolens åtalsbeslut och det brev jag fått från Englands inrikesminister är två avgörande segrar för alla dem som hatar det fria ordet. De utför därmed islams smutsiga arbete. Det är sharialagar genom efterhärmning och imitation.

Skillnaden mellan Saudiarabien och Jordanien å ena sidan och Holland och England å den andra är numera oskarp och flytande.

Europa är nu snabbt på väg att förvandlas till Eurabia.

Detta är uppenbarligen det pris vi måste betala för att multikulturella projektet.

Mina damer och herrar, det dyraste vi äger är under attack.

I Europa är inte yttrandefriheten längre given. Det som vi en gång betraktade som en omistlig del av själva vår existens måste vi nu kämpa för. Detta är vad som står på spel.

Om jag hamnar i fängelse eller inte är inte den mest avgörande frågan.

Frågan är istället denna:

Kommer själva friheten att hamna bakom galler?

För mina föräldrar och den generationen var London detsamma som frihet och framtidshopp. När mitt hemland var ockuperat av nazisterna erbjöd sändningarna från BBC en daglig strimma av ljus och hopp mitt i ett totalt mörker av naziockupation. Miljoner av mina landsmän lyssnade i hemlighet. Orden ”Detta är London” var en symbol för den bättre värld som snart skulle komma. Om bara de engelska och kandadensiska soldater snart kunde landstiga....

Vad kommer att sändas om 40 år? Kommer det fortfarande att vara ”Detta är London” eller kommer det att vara ”Detta är Londonistan”. Kommer det att ge oss hopp eller kommer det att signalera de värden som gäller i Mekka och Medina?

Kommer England att ge efter eller kämpa emot?

Frihet eller slaveri?

Valet är ert.

Mina damer och herrar.

Vi kommer aldrig att be om ursäkt för att vi vill vara fria. Vi kommer aldrig att ge upp -

- we will never give in, never surrender.

Friheten måste segra, den kommer att segra,

Thank You very much.

Gert Wilders, riksdagsman.
Ordförande för Frihetspartiet,
Nederländerna."

-----------------

Citat, Carl Bildts blogg:

"Det finns dock anledning att efterlysa tydligare och mer konkreta steg mot den terroristiska infrastruktur som nu identifierats i främst Pakistan."

För min del blir jag alldeles varm och glad när jag från vår egen statsminister får höra sådana klara och tydliga ord mot terrorismen - de skall, förvisso, av lätt insedda skäl, icke underskattas - jag tror att Pakistans regering är djupt skakad efter detta utspel från en internationell politiker, som icke saknar betydelse för flygets framtida utveckling.

-----------------

Nya examina av
sanna konstgeiner

Två nya examensarbeten har tagits fram vid Konstfack; så kallade intervenerande videoinstallationer:

Den första föreställer en kattunge, som vrider sig i plågor då den steks sakta över öppen eld till tonerna av Vår gud är oss en väldig borg - den har belönats med högsta betyg, MVG.

- Jag trodde inte att jag hade så kreativa elever, säger en häpen rektor.

Den andra videon får underkänt för allt för dålig inlevelse och för imitation. Huvudpersonen, en gammal dam, 93 år, på ett åldringsboende, blir insmord med avföring av personalen som samtidigt ropar till henne:

- Sära på benen, kärring, du vet väl hur man gör...

- Att efterhärma verkligheten kan väl inte vara nån konst, kritiserar rektorn.