Ulf Nilson
Under ett par veckor har jag strosat omkring i Stockholm, där den här krönikan skrivs. Jag har inte bott här sen 1963 (och en kort period ett par år senare) och bör ha väg- visare om jag kommer allt för långt från Stureplan.
Detta hindrar inte att jag gjort en upptäckt som jag nu tänker dela med er: Stockholm (liksom en rad andra städer i Sverige) befolkas av världens vackraste kvinnor. Skapelsens krona, helt enkelt.
Elegant svarvade, rakryggade, spänstiga och så gott som alltid säkra på sig själva, medvetna om att de är jämställda, precis lika mycket värda som männen.
Jag påstår inte på minsta sätt att jag studerat saken vetenskapligt. Hur skulle det förresten gå till?
Nej, det jag skriver bygger på vad jag sett under ett långt och kringflackande liv. Jag har mött kvinnor i Rio de Janeiro i Brasilien där sex är Gud och i det eviga Paris och i New York där Gud heter pengar. Jag har flanerat längs med Avenyn i Göteborg, på badstranden i Tel Aviv och utmed den mur som omger Kreml.
Jag har minglat i Beijing och Kapstaden, liksom Helsingfors och givetvis Santiago.
Jag har träffat och blivit bekant med märkliga män och märkliga kvinnor världen runt. Jag har med andra ord haft chansen att observera och jämföra.
Slutsatsen är entydig: svenskorna är outstanding. Delvis beror det säkert på uppfostran och indoktrinering. Vi svenskar, tjejer lika väl som killar, är uppfostrade till individer. En svensk tjej ska, likaväl som en svensk grabb, vara självständig och kapabel att ta vara på sig själv. Våp kan man vara i trakten av Hollywood, sexbomb på Copacabana, och högfärdig skönhet på något av fiken runt Place des Ternes (i Paris, jag bodde strax intill).
Ryska kvinnor gör i stor utsträckning samma jobb som männen (ibland bättre!) men förväntas ändå hålla sig i bakgrunden. I politik och regeringar ligger kvinnan illa till så gott som överallt Sverige är utan tvivel ett av de land som diskriminerar minst.
Arbeta, det dagliga knegandet, spelar en viktig roll i sammanhanget. I alltför många länder är kvinnan snedställd på arbetsmarknaden och alltför ofta dömd till skitjobb.
Perfekt är situationen i Sverige inte heller, men det är mitt bestämda intryck att vi kommit betydligt längre än de flesta ifråga om jämlikhet och jämställdhet på kontoret och i fabriken.
I det sammanhanget är jag naturligtvis påverkad av klimatet på jobbet. Sen jag började på Expressen 1963 har tjejer tagit större och större plats både hos oss och i andra medier. Att skriva maskin (förlåt: dator!) kräver ju inga större kropps- krafter och tänka kan alla människor (ja, kanske inte riktigt alla, men ändå). Det är också ett faktum att samhället i stort omskapat sig genom årtiondena och blivit mjukare, mera kvinnligt.
Sverige är förvisso inte utan problem. Grötig politik, skumma affärer i Sydafrika, trasslig arbetsmarknad, just nu förfärligt väder och avsevärd självgodhet.
Lägg dessutom märke till att jag inte skrivit någonting om den svenske mannen. Ni får själva fundera ut varför.